CFT / Compassion fokuserad terapi

Compassion Fokuserad Terapi

 

Vad är CFT?

 

Compassion Focused Therapy är en relativt ny terapiform som börjar sprida sig runt om i världen. Den går ut på att lära sig att bli snäll mot sig själv, särskilt när man har det svårt. På engelska heter detta ”self compassion” och på svenska blir det ”självmedkänsla”. Det kan låta enkelt men är faktiskt ganska svårt. Många människor med stor empati för andra kan ha svårt för självmedkänsla. Om man har svårt för egen empati och samtidigt arbetar i yrken som kräver empatisk kontakt med andra människor kan man hamna i något som kallas för empatitrötthet. Det betyder att man ofta under lång tid har gett och varit till för andra men inte uppmärksammat de egna behoven av empati. Det här har inte uppmärksammats tidigare på detta konkreta sätt som det görs i CFT. Det finns en enkelt test du kan göra för att se hur det här fungerar för just dig. Det här testet mäter vilken typ av medkänsla som du är rädd för/blockerad för/ eller har motstånd mot: den som kommer från andra, den som går ut mot andra eller den som är riktad mot dig själv.

 

Läs mer på:

 

http://www.compassionatemind.co.uk/resources/Fear+of+Compassion+Scale.pdf

 

Bakgrunden till CFT

 

Upphovsmannen till Compassion Focused Therapy är engelsmannen och professorn i klinisk psykologi Paul Gilbert. Han blev inspirerad att utveckla terapimetoden utifrån sitt arbete med människor som led av komplexa psykiska problem. Han upplevde att patienterna ofta uttryckte att de via KBT lärt sig att förstå att deras tankar var ologiska, men att de inte kände någon skillnad. De kände sig dåliga fast de visste att de logiskt sett inte var det. Ytterligare influenser som bidrog var hans tidigare kunskaper inom evolutionsbiologi samt hans intresse för sambandet mellan självkritik och skam. Sist men inte minst har Gilberts intresse för den buddistiska filosofin och meditationspraktik påverkat utformandet av metoden. Metoden är sprungen ur KBT, beskrivs som multimodal och har utvecklats för att kunna behandla överdriven självkritik och skamproblematik. Alla interventioner är utvecklade för att hjälpa patienten till ökad självmedkänsla.

 

Hur går CFT till?

 

CFT innehåller stor del psykoedukation (undervisning om hur fenomenet självkritik fungerar). Här får du veta mera om de tre affektregleringssystemen, den gamla och den nya hjärnan och dess funktioner, kopplingen mellan vårt beteende och vårt behov av anknytning, självkritik som säkerhetsbeteende för bevarande av viktiga relationer samt hur allmänt utbrett självkritik är. Förutom detta bidrar CFT med olika övningar som ökar närvaron i trygghets- och tillhörighetssystemet. De olika övningarna är en blandning av mindfulnes och olika visualiseringsövningar där man gradvis får vänja sig vid ökad självmedkänsla.

 

Vad säger forskning om CFT?

 

CFT har i forskning visat sig höja effekten av depressionsbehandling och öka självkänslan (Gilbert & Procter, 2006; Laithwaite et al., 2009; Mayhew & Gilbert, 2008 och Gale et. al., 2011). Sedan mitten av 2000-talet har Paul Gilbert, och flertalet andra gjort pilot- och fallstudier på effekten av ”Compassionate Mind Training” (föregångaren till CFT) och i olika artiklar diskuterat hur CMT och CFT skulle kunna appliceras på patienter med olika diagnoser. I en liten studie utan kontrollgrupp kunde patienter med kroniska psykiska problem med hjälp av CMT sänka skam, självkritik, depression och ångest (Gilbert & Proctor, 2006). CMT har i en liten studie om tre schizofrenipatienter visat sig sänka SCL-90-värden, depression och ångest. Alla deltagarnas röster blev mindre illvilliga och mindre förföljande och två av deltagarna upplevde mer tryggande röster (Mayhew & Gilbert, 2008). I en fallstudie har CFT visat sig vara effektiv för behandling av svår ångestproblematik (Welford, 2010). Mindre studier och tillämpningsprojekt pågår också inom ätstörningar (Goss & Allan, 2010), bipolär sjukdom (Lowens, 2010), inneliggande patienter som tillfrisknat från psykoser (Laithwaite, et.al., 2009), nyblivna mödrar med psykiatriska problem och deras spädbarn (Cree, 2010).

 

En kvalitativ studie har undersökt patientuppfattningar om förändringsmekanismer och identifierat tre huvudmekanismer. Dessa bestod av ”att vara med svåra känslor”, ”att samtala om tidigare livserfarenheter”, och ”att få förklaringar på ’det normala’ i de tidiga erfarenheterna” och tillät deltagarna att landa i att omvärdera den personliga skulden och ansvaret. Detta var i sin tur länkat till mindre psykiska svårigheter och senare tillämpning av ”att aktivt vara snäll mot sig själv” i form av strukturerat övande (Innes, 2012).

 

Gilbert menar (2010b, s. 65) att det går att urskilja fyra förändringsmekanismer i CFT. Den första är omfokusering från ältande/självkritik till medkännande känslor. Den andra är utvecklande av förmågan att på ett medkännande sätt stå tillbaka från inre känslostormar och observera istället för att fångas av känslorna. Den tredje förändringsmekanismen är avaktiveringen av hjärnans inneboende hot/stressregleringsystem genom ett regelbundet övande i medkänslofokuserat ”imagery”-övningar. Den fjärde förändringsmekanismen som Gilbert pekar ut är utvecklingen av en inre bas av medkännande som förmår engagera sig i negativa inre erfarenheter såsom trauma eller undvikande av känslor.

 

Vill du läsa mera eller få hänvisning till referenserna så finns det i uppsatsen: Vad tillför Compassion Focused Therapy? Under fliken forskning eller på:

 

http://www.compassionatemind.com

 

http://www.self-compassion.org/

 

 

Några sätt att identifiera den kritiska rösten

 

För att bli snällare mot sig själv behöver man börja upptäcka när man är självkritisk. Eftersom de kritiska rösterna ofta är omedvetna kan det vara svårt att hitta och identifiera dem. Ett sätt kan vara att delta i grupper som behandlar självkritik och höra på hur andra individer uttrycker sig, de som har hittat sina inre röstattacker. När man väl hittar just sitt eget kritiska uttryckssätt brukar det följas av starka känslor. Man känner helt enkelt när man träffar rätt. När inte den möjligheten finns kan man försöka på följande sätt för att få tag på den destruktiva självkritiken.

 

  1. Försök att komma ihåg det som du ofta brukar kritisera dig själv för men istället för att säga exempelvis: ” Jag är oduglig” ”Jag är ful” ”Jag är misslyckad ” eller ”Jag är tjock” så säger du: ”Du är oduglig” ”Du är ful” ”Du är misslyckad eller ”Du är tjock”.
  2. Ett annat sätt kan vara att försöka anamma i ord de arga eller kritiska synsätt som någon av dina föräldrar brukar eller brukade ha omkring olika aspekter av sitt liv. När du börjar artikulera var du tror att din moder eller din fader tyckte omkring olika grundläggande aspekter av deras liv kan du upptäcka kritiska röster som du kan ha övertagit från dina föräldrar. Kanske hade de samma kritiska inställning eller självhat som du själv lider av.
  3. Ytterligare ett annat sätt kan vara att börja bli medveten om när ditt humör eller ”state of mind” plötsligt kan svänga utan yttre förklarliga omständigheter. En plötslig eller gradvis dålighetskänsla, en sjunkande känsla eller en deprimerad känsla kan vara en indikation på att nu har självattackerna börjat. När man en gång har lärt sig att reglera egna känslor med hjälp av självattacker kan ”triggern” för detta utlösas av de mest vardagliga händelser. Faktum är att själva skiftet från att känna sig lugn, harmonisk och optimistisk till att känna sig irriterad, nere och frustrerad är en viktig indikation på att nu har man börjat filtrera en situation genom det egna kritiska filtret.
  4. Ibland kan det också finnas en motsägelse i vad du säger att du vill uppnå, de mål som du strävar mot och ditt beteende. Skillnaden mellan detta är ofta orsakad av omedvetna, destruktiva attityder mot dig själv.

 

Genom att börja förstå och erkänna att man använder sig av självkritiska processer, som ett sätt att reglera andra känslor på, är hjälpsamt för att börja motarbeta effekterna av överdriven självkritik. Likväl som att i minnet försöka återkalla när ens humör svängde och hitta detaljerna i situationen som utlöste humörsvängningen. I detaljerna runt situationen kan man försöka komma ihåg vad man sa till sig själv kring sig själv eller kring någon annan.

 

(Fritt översatt från R. Firestone, L. Firestone & J. Catlett (2013). The Self under Siege - A Therapeutic Model for Differentiation)

 

Situationer som kan ”trigga” självattacker

 

Både negativa men även positiva känslor kan trigga självattacker. Exempel på negativa händelser som kan sätta igång överdriven självkritik är: sjukdom, försämrad ekonomiska villkor, utebliven befordring och känslor av att känna sig avvisad. När det gäller negativa händelser så är just känslor av avvisning den mest överlägsna ”triggern” för destruktiva självattacker. Det är kanske inte så underligt att just avvisning och övergivenhet får oss att vända oss mot oss själva istället för att vända vårt vrede utåt mot den som avvisar eller överger oss, eftersom den processen har vi lärt oss mycket tidigt i livet.

När det gäller positiva situationer så kan en plötslig och ovanlig framgång, personlig måluppfyllelse eller en positiv relationell händelse skapa starka självattacker och skuldkänslor. Ibland är det så att man i processen för att nå personliga eller yrkesmässiga mål är relativt fri från självdestruktiva processer men när man börjar närma sig själva målet eller när man har nått målet så sätter de förstörande självangreppen igång. Om man i denna process också har slagit en rival eller en föräldrafigur (någon som man har lagt föräldraförväntningar på) så kan skuldkänslorna slå till med full kraft.

 

(Fritt översatt från R. Firestone, L. Firestone & J. Catlett (2013). The Self under Siege - A Therapeutic Model for Differentiation)

 

Olika typer av självkritik

 

Gilbert med medarbetare har identifierat två typer av självkritiska processer. En är mer präglad av självkorrigering medan den andra typen är mer självhatande. Vill du läsa mer om detta så gå till:

 

http://www.compassionatemind.co.uk/resources/Functions+of+self-criticisng+attacking+scale$5D.pdf