EMDR

EMDR

Eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) är en behandlingsmetod som är mycket effektiv för bearbetning av traumatiska minnen. Särskilt har den visat sig effektiv vid behandling av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

 

Den amerikanska psykologen Francine Shapiro upptäckte att när mycket obehagliga händelser (krig, våldshändelser, olyckor, naturkatastrofer) inträffar kan vi bli så överväldigade att våra naturliga copingstrategier inte längre fungerar. Vi är helt enkelt med om något som vi aldrig har utsatts för förut och det väcker starkare känslor än vi tidigare har varit med om. Under dessa förutsättningar kan inte minnet och de associerade stimulis till minnet (ljud, ljus, lukter etc.) processas och lagras på sedvanligt sätt utan isoleras i separata minnessystem. Konsekvenserna av detta är förvrängningar i varseblivningen, känslor eller reaktioner, exempelvis flashbacks eller minnesluckor. Målet med EMDR är att processa dessa minnen och på så sätt integrera den upplevelse som vi har varit med om med tidigare erfarenhet.

 

En EMDR behandling följer ett strukturerat behandlingsprotokoll. En EMDR behandlingstimme (90 minuter) är ofta längre än en vanlig terapitimme (50 minuter) eftersom mer tid behövs för att hinna identifiera olika aspekter av det traumatiska minnet. Det kan helt enkelt ta en stund att hitta det som gör ont och det kan vara viktigt att ha tid att stanna kvar när man har kommit dit. En EMDR behandling innefattar alltid först en övning där klienten uppmanas att identifiera en trygg plats. Den här platsen skall alltid finnas tillgänglig för klienten att återgå till om EMDR behandlingen blir för intensiv. Sen ber terapeuten klienten att föreställa sig en bild som representerar den mest störande delen av själva händelsen samt den negativa självrepresentationen och en önskad positiv representation som bäst stämmer överens för klienten. Skattningsskalor används för att klienten och terapeuten skall kunna följa bearbetningsprocessen. Terapeuten uppmanar klienten att fokusera på den störande bilden samt den negativa självrepresentationen (exempelvis: Jag är maktlös!) och lägga märke till vad som än händer i kroppen, känslorna eller tankarna. Samtidigt för terapeuten sina fingrar framför ögonen på klienten och manar henne/honom till att följa fingrarna med ögonen. Efter cirka 25 till 30 ögonrörelser (fram och tillbaka) frågar terapeuten om klienten har upplevt några nya tankar, känslor, kroppsliga förnimmelser eller minnesbilder. Vad som helst som kommer upp i klientens tankar uppmanas han eller hon att tala om. Den här processen fortsätter tills ångestnivån har avtagit och helst reducerats till 0. Då tar den avslutande bearbetningsfasen vid som består av den positiva självrepresentationen (exempelvis: Jag kan själv bestämma vem jag kan lita på!) kopplat till traumat samt eventuella kroppsliga reaktioner.