KBT

KBT

För mer än hundra år sedan när vi människor började intressera oss för hur vi egentligen fungerar växte två olika grenar av psykoterapi fram ungefär samtidigt. Den ena var psykoanalysen och den andra var beteendeterapi. KBT är ett samlingsbegrepp för både kognitiva och beteendeinriktade terapier. Inom beteendeterapin har man av tradition utgått från det observerbara beteendet samt inlärningsteoretiska principer. I inlärningsteorin betonas människans förmåga att lära sig nya saker och lära om när vi har lärt oss fel. Det vi kan i dag har vi en gång lärt oss alltså kan vi lära oss nya beteende som är bättre för vårt psykiska välbefinnande.

 

I KBT utgår man från att psykiska problem har skapats utifrån vårt sätt att tänka, känna och handla. En grundläggande del inom KBT är beteendeanalysen som är en mycket noggrann analys av klientens problem.

Beteendeanalysen görs för att:

 

  • få en övergripande uppfattning om vilka problem som klienten vill ha hjälp
  • med vilka mål skall nås med terapin
  • vad klienten gör för mycket (säkerhetsbeteende) respektive för lite (undvikandebeteende) utifrån sina mål
  • vilka tillgångar respektive brister som finns hos klienten
  • situationsanalys (konkreta situationer där problemen yttrar sig)
  • kognitiv konceptualisering (hur ser de automatiska tankarna, livsregler och grundantaganden ut?)
  • genomgång av hur behandlingen skall gå till

 

En KBT behandling är oftast tidsbegränsad utifrån vad klienten och psykoterapeuten kommer överrens om. En KBT-terapi kräver ett aktivt deltagande av klienten, exempelvis förväntas klienten arbeta mellan sessionerna med hemläxor.